Jag har länge varit sugen på att lära mig att sticka vantar. Som ett led i att scrolla mindre på min telefon och göra mer vettiga saker inledde jag därför detta året med stickor och garn.
Jag började med att leta fram vad jag hade hemma och testade att sticka lite i största allmänhet. Jag har ju lärt mig lite grunder en gång i tiden och jag ville bara se om jag kom ihåg hur man gör. Det visade sig att jag faktiskt gjorde det.
När jag hade insett att det här med stickor och garn var lite utav en vetenskap (det är storlekar på stickor, vikt på garn, mönster och maskor till höger och vänster….) hittade jag en beskrivning på YouTube. Jag köpte begagnande stickor på Vinted och beställde garn från Adlibris. Här skulle stickas vantar!
Till en början höll jag på att bli lite lätt galen. Jag tror att jag rev upp min påbörjade vante typ 20 gånger…jag tappade maskor, lyckades göra nya maskor där det inte skulle vara några, virkade räta när det skulle vara aviga och tvärt om.
Men då det trots allt var så himla roligt och beroendeframkallande när det väl flöt på hade jag faktiskt aldrig en tanke på att ge upp.
Så jag kämpade på. Och plötsligt började det att likna något.
Jag trodde att tummen skulle vara jättesvår att göra men det var den faktiskt inte.
Och efter bara några dagars stickande låg den där. Min första vante! Jag var så jäkla stolt och fick verkligen en sådan oerhörd respekt för hantverk. Så mycket slit och kärlek som ligger bakom.
Så det var bara att ge sig på nummer två. Vis av alla nybörjarfel från den första gick det riktigt lätt.
Och så blev de klara. Långt ifrån perfekta men jag har banne mig gjort dem helt själv.
Vill du också sticka ett par Lovikka-vantar? Då rekommenderar jag verkligen den här filmen:
Jag har redan påbörjat nästa par. Den här gången blir det ett par vita.
0 kommentarer