När dimman sveper in i dalen,
och bäddar mjukt naturen in.

Då står jag här i själen galen,
men finner lugn för du är min.

När dimman sveper in i dalen,
jag andas djupt och tänker att.

De är så många de där valen,
men efter dag blir alltid natt.

Så kryp ner hos mig låt mig få vila,
jag vill somna på din arm.

Och när dimman ljuset sila,
jag kan åter bli lugn och varm